.

Kom och fundera på en sak idag medan jag tittade på tv...
Vad är det som gör att vissa personer iprincip aldrig har varit singlar, eller ja iaf under väldigt korta perioder, medan andra egentligen aldrig har haft ett seriöst förhållande? Jag har vänner från båda facken och jag kan faktiskt inte skilja dem så värst mycket. Alltså jag menar t.ex. att den ena inte är speciellt social, därav inga förhållanden och den andra är super snygg, social, smart och därav ständigt upptagen. Jag kan liksom inte komma på sådana anledningar till varför vissa i min bekantskapskrets är ständigt singlar eller ständigt upptagna.
 Är de som alltid har någon rädda för att vara ensamma? Eller är det bara slumpen (ödet?) som gör att de alltid lyckas träffa "den rätta"? Och de som inte har träffat "den rätta" än, vågar de helt enkelt inte släppa någon för nära inpå eller har de bara haft oturen att aldrig ha träffat någon? Eller ja, det behöver ju inte vara otur för ibland har det inte varit någon direkt tur att lyckas bli kär i en person, för personen ifråga kan vara helt dum i huvudet och då såra än mer än vad någon annan har gjort tidigare. Därav ingen förlust...

Jag har inget svar på min fundering men hur som helst vill jag poängtera att de som inte har hittat någon och som känner att de verkligen vill, tänk inte på det, det kommer av sig själv....
Någon gång...