.

När jag var liten så åkte jag väldigt ofta och hälsade på min ena syster som då bodde i Göteborg, kommer så väl ihåg känslan att åka dit, till storstan. Jag kände mig genast några år äldre var enda gång jag gick av Swebussen på Nilsericsson terminalen och min storasyster kom och mötte mig...

Men nu när man har blivit några år äldre och utforskat stora delar av staden så känns den genast inte så stor längre. Nästan varenda gång jag är i Götet stöter jag på samma folk, en tillfällighet? Jo kanske...
En annan sak som gör att Göteborg känns litet ibland är att man kan gå från en stadsdel till en annan utan några problem. T.ex. efter en partynatt i Göteborg så bestämde jag mig att gå från Henriksberg till lägenheten jag skulle sova i vid Johanneberg, visst tog det sin lilla tid men det gick...
Visst så har jag utforskat Paris en hel dag till fots (Quarter Latin-eiffeltornet-champs élysées-louvren-marais-notredamn-tillbaka till quarter latin. Ni som har varit i Paris vet hur långt det är...).
Så kanske har jag en förkärlek till att gå runt i storstäder...

Jag vet inte om jag är i en sånt skede i livet då jag vill utforska nya platser och då känner att Göteborg är för litet? Däremot kan jag tänka mig att bosätta mig där med min ev. framtida familj. Gärna en villa vid havet....

Hur som helst så tror jag tjusningen med Göteborg som många finner är att det är en storstad med småstadskänsla..
Gbg är iaf avsevärt större än min hemstad Skara...

Tjao.