.

Jag blir så trött på begreppet Status; vad man har för kläder, vilka man umgås med, vart man bor, vart man jobbar, vem man är ihop med etc. Ni fattar...
Är man misslyckad om man inte har ett "status-fyllt" liv? Det känns nästan så...

En vanlig kväll ute i Skara:

- Hej Evelina, shit va kul att se dig, vad gör du nu för tiden?
- Euuum, tjaaa, jag jobbar lite här å var. Ska vikariera lite som spanskalärare på Tegla. Flyttar till Barcelona i januari för att plugga.

Lägg märke till att jag bara nämner ett utav mina jobb och att jag nämner Barcelona, trots att jag inte ens vet om jag har kommit in. Varför gör jag nu så? Jo, jag antar att jag är rädd för att vara misslyckad...

Dags för förändring