.

Ibland glömmer jag bort att jag bara är 20 år (okej, 21 om 3 veckor). I Barcelona har jag i princip inga vänner i min egna ålder, en utav mina närmsta här är 29 år.
Jag har fått höra flera gånger nu under de senaste månaderna att jag verkar vara äldre och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Det är ganska roligt eftersom jag alltid ha fått höra genom alla år att jag ser yngre ut än vad jag är (vilket jag tror fortfarande stämmer?!). Ibland när jag pratar om folk i min egna ålder, så kan det hända att jag säger fraser som "det är bara för att hon är så ung" eller "han är ju bara barnet".
Sen kommer jag på mig själv, men shit, jag är ju faktiskt lika gammal eller till och med yngre.
Sen här i Spanien så är de i min ålder, "yngre" än vad vi är i Sverige, det är ju trots allt normalt här att bo hemma här hos sina föräldrar tills man är runt 25 år.
Jag har inte bott hemma sen jag var 19, och då är man helt plötsigt jättemogen!

Igår var jag hemma hos en god vän som precis har flyttat ihop med sin kille (hon som är 29) i en jättemysig lägenhet och jag slängde ut mig "här finns det ju gott om plats för barn". Kanske inte det första en 20 åring borde tänka på?

Jaja, det jag vill komma fram till är att ibland måste jag påminna mig själv att är bara "barnet" fortfarande och har mycket kvar att lära. Att jag inte alls behöver vara stressad över mitt liv, vad jag ska göra den närmsta framtiden etc.

Hoppas ni får en bra helg allesammans! Ikväll ska jag vila upp mig har haft en hård vecka. Imorgon streetfashion fotografering och på kvällen The Gallery!

Med kärlek
Evelina